Youth...
Tja.
Påsklov, äntligen, fast inte försvinner stressen, paniken och ångesten för det. Jag har lärt mig att ingenting tar slut. Alla projekt som man "avslutar" lever kvar, för att sedan någon gång i framtiden byggas vidare på. Deprimerande, men det beror helt på hur man ser på saker å ting. Jag har benägenheten att se de svarta sidorna på allt så, hehe...
Ni kanske undrar över titeln... Ehm, det har slagit mig vid åtskilliga tillfällen att jag har slösat bort hela min "ungdom". Jag menar vart tog min barndom vägen? Jag kommer inte ihåg något knappt... ;/ Och det jag kommer ihåg var inte roligt. Min nutida sits är inte att hurra för heller. Jag ser på andra och först så lert man, men sedan jämför man med sig själv och sänker blicken. Så mycket som jag inte upplevt, så mycket som jag förstört och avvisat.
De äldre säger hela tiden att "du är så ung, du har heeela livet framför dig att göra allt det där". Men vadå hela livet? Hela livet... Jag har slösat bort så mycket tid känns det som, genom olika bedrifter, men asså... Jag vet inte. För många är the good life en självklarhet och jag antar att de flesta skulle säga "ryck upp dig för fan" med irriterad betoning.
Fuck them.
Man väljer själv sitt liv och sina villkor tror jag med existensialismen som stöd för det. Men ibland är det svårt att handla efter sitt eget tycke, att verkligen göra det man vill och det kan få svåra biverkningar må jag säga... ;p
Jo, det här med ungdomen... Jag vill inte ta några konkreta exempel, låter det bli öppet för egen tolkning.
Sedan antar jag väl att jag blivit förgiftad av diverse böcker, de flesta påminner mig om detta. "Aaahh Youth... There is nothing in the world but youth!"
Jag ångrar att jag slutade med handbollen då jag vittnat om hur mycket glädje jag kunde få ut av det. Nu har jag ingenting, egentligen... Det känns som att studierna är allt jag har kvar, när det går åt helvete i skolan så drabbar det psyket, för att jag inte har något att väga upp det med. Ingenting... ;/ </3
Nåväl, jag får väl ta det gradvis mot rätt riktning; det första steget blir sommaren. Perioden är åtminstone fylld av optimism. Får trappa ner på DotAn också, annars är livet efter gymnasiet det som lockar. En chans att börja om på nytt igen, jag längtar...
</3
